No hell below us

Ibland kan man leva i en tät tät liten bubbla under en period. Plötsligt sticker någon hål på bubblan och allt som kännts så fantasitisk där inne syns plötsligt i lite klarare ljus och verkligheten börjar sipprar fram. Utan den där bubblan känner man sig naken och patetisk men på något sätt är man ändå glad att man ät ute i världen igen, med skinnet i behåll. För det är inte varje gång man lyckas med det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0