Jag tänker på att imorgon är det måndag imorgon och att det är fem skoldagar tills det är helg men sen blir det vardag och en ny vecka igen jättesnabbt. Ibland tänker jag på studiedagarna i den veckan också. För efter dom är det bara en vecka kvar tills vi ska ha redovisning i temat. Sen tänker jag på den helgen som kommer efter den veckan. Då kanske jag ska till göteborg, men jag vet inte, för det kanske händer nåt superkul här hemma just den helgen som jag missar? Jag tänker på att jag har samhällskunskapsprov veckan innan lovet och sen när det väl är lov kommer allt rusa förbi och så blir det ett nytt år, en ny termin och min tolfte måndag när jag är tillbaka i skolan efter jullovet. En massa nya löften jag aldrig kan hålla men ändå ett hopp om att snart, snart är det sportlov. Poff, lovet är över och det blir vardag. Jag kommer längta efter solen, gröna löv och vårjacka samtidigt som jag blir desperatare och desperatare över att jag inte hittar nåt jobb. Som tur är blir det påsklov ganska fort men jag har inte tid att vila för jag kommer ha så mycket i skolan veckorna efter. Wendelsberg, FN-rollspel och 18-årsdagen betas av i rekordfart och på nolltid blir allt som vanligt igen. Jag tänker på allt jag kommer ha att göra i skolan veckorna innan sommarlovet och förhoppningarna jag kommer ha om ett kanonlov. Och så tänker jag på alla resor vi vill göra och alla pengar jag borde spara men som jag har lagt på skitgrejer som inte kommer spela någon roll alls om ett halvår. Jag tänker på att utan att jag hinner tänka efter så kommer sommarlovet 2010 vara över och ett nytt förjävligt skolår börjar igen. Helg vardag helg vardag helg vardag helgvardaghelgvardaghlgvrdaghlrvrdg - - - Höstlov, jullov, sportlov och påsklov hinner jag inte ens märka av för, svisch. Jag tar studenten. Äntligen studenten, skolan avklarad och livet framför mig. Men shit, är jag redan 19? Jag måste börja plugga. Kommer inte in på det jag vill. Blir sittande på en parkbänk någonstans i höstkylan och undrar vart tiden tog vägen? Alla förändringar som skulle ske, alla människor jag skulle träffa alla minnen jag skulle skapa. Vart tog tiden vägen? Mest av allt tänker jag på att utan att jag hinner blinka kommer jag gifta mig med någon jag inte älskar, skaffa två skitjobbiga unga, skilja mig, gå in i väggen, begrava mina föräldrar, begrava min syster och tillslut stanna upp och fråga mig själv vad i helvete som hände?