Ändå kallar du mig pucko när jag undrar vad du ser hos nån som mig.

Jag känner mig tung. Som att någon har hängt på mig tusen såna där små duktyngder för att jag inte ska kunna flyga iväg. Det finns inga moln att hoppa på här nere på marken och det är mil upp till himlen. Inte har jag någon inspiration till något heller. Inte ens lust. Det var ju inte såhär det skulle bli vaaa?

Nåja. Det är väl bara att blunda och köra på och lägga tankarna på annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0