Hamnade på gamla bilddagboken och kollade igenom mina gamla bilder. Nog för att jag var en söt plutt på den tiden men gud så olycklig jag verkar. Det kändes som att jag läste en riktigt sorglig bok och känslan stannade liksom kvar efteråt. Det var först efter en stund jag insåg att jag inte är där längre utan jag är här nu. Och allt är så underbart fantastiskt i jämförelse med då. Jag var så skör, så ledsen, så osäker och så fruktansvärt i behov av medömkan från andra människor. Det är jobbigt att se hur mycket energi det tog från mig. Känslan av att vakna upp ur min gamla-tider-på-bilddagboken-dvala var i alla fall en oerhörd lättnad. Det är sånt här som får en att inse hur fint allting är nu.



Och juuuste. Har glömt att säga, fick mitt jävla mvg på matte np! AH! Fan vilken lättnad, hade satt varenda jävla poäng det var bara solarna i sista uppgiften som inte var bedömda än. Får se hur det gick. Mvgt är oavsett säkrat. Det känner jag mig fan värd :D

Nu ska jag måla naglarna och se film för min svenskakrönika är nääästan klar och labbrapporten är utskriven.

Puss.