Give me that slow knowing smile, give it to me.

Har gått en megapromenad med Maja runt kanalen. Det ingick tådopp i kanalen och vattenpaus vid källorna. Hoppas för guds skull inte att jag blir magsjuk nu. Nu när jag kom hem lagade jag seriöst världens godaste mat. Dör lite när jag tänker på hur gott det var. Och hur mätt jag blev...

Åh nu hoppade det just upp en liten svart katt i min säng. Om det ändå vore så väl att hon var min men det är hon inte. Hon är grannarnas... Jaja, finns inte mycket mer än att klappa och pussa lite på henne och slänga ut henne igen. Hon älskar mig, annars hade hon inte kommit hit. Eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0