Har tittat på My sisters keeper och storgråtit. Om möjligt ännu mer än när jag läste boken. Det är skönt att gråta ibland. Åtminstone till en film. Det känns som att man rensar bort allt jobbigt.

Nu ska jag lyssna på den här fantastiska Cindy Lauper-covern av Greg Laswell som man hör lite tyst i filmen. En gråtlåt varsågod.