Back in our days

Plockade upp min viola idag för första gången på ett år. Kan inte påstå att
det lät fantastiskt men det är ändå lite otroligt vad mycket man kommer
ihåg. En viss trygghet uppstår.



Vad ger man någon som ska dö?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0