Jag lär antagligen ruttna bort snart men det är väl så livet är när man är
pank och lat. Tänkte ansluta mig till mitt sällskap i stan men kom nyss på
att jag inte ens har pengar till bussen. Värt.

Nu ska jag gå en promenad och hitta nån liten jävla sten att sätta mig på
och tröströka. Man vill ju inte överdriva sin nyttighet liksom.


(om man inte läser texten utan bara kollar på bilden och rubriken så kan
man nästan tro att jag har ett liv)